...i tre akter. Ungefär så skulle jag beskriva det som började under julhelgen och (förhoppningsvis) fick sin avslutning igår.
Vi var hos L:s familj under jul. Det är ju känt sen tidigare att både mamman och åtminstone en av sönerna (Glidarn, alltså yngsta sonen) har ordentliga problem med alkohol. På juldagen fick vi även under stor dramatik reda på att Glidarn nu börjat ta droger också. Han vägrade prata om det och skyllde allting på Den Nya (hans flickvän); hon hade ju rotat i hans fickor, hon sms:ade ju med nån kille, hon hade ju inte varit ärlig mot honom, osv. På annandagens morgon stack de utan att någon fick prata med honom om något. Han vägrade säga något alls, eftersom "det inte var nån som velat prata förut". Både svärfar och L försökte säga att de har försökt prata, L har t om erbjudit sig att följa med på AA möten om Glidarn skulle vilja (för sin egen skull lika mycket som för Glidarn, för gudarna ska veta att han inte är oskyldig på den punkten). Men Glidarn hade bestämt sig för att sticka och så blev det.
På lördagen åkte vi hem till dem för att prata med Glidarn. Vi skickade svärfar först, och exakt vad som sas då vet jag inte, eftersom Glidarn inte ville prata om det inför oss allihop. Men alla verkade nöjda med det som hade bestämts, så vi fikade och åkte hem.
På kvällen fick jag ett sms från Den Nya att Glidarn var full. Jag blev så fruktansvärt arg att jag hade lust att slå sönder nåt. Han hade ju lovat att sluta med allting! Men, nej, enligt Den Nya hade han lovat att sluta "efter nyår". Jag ska inte tråka ut er med resten av diskussionen, vi kan väl bara säga att jag var förbannad.
Efter en stunds messande fram och tillbaka och ett hemligt telefonsamtal från Den Nya, blev jag och L oroliga för vad som skulle hända där borta. På en direkt fråga från L om Den Nya ville att vi skulle komma och hämta henne så att hon fick sova hos oss den natten, svarade hon; "Ja, det vore nog bäst". Så vi satte oss i bilen och körde de sex milen i årets värsta snöstorm.
Väl där blev det en väldig uppståndelse och dramatik. Glidarn skrek och skällde på oss alla och han hade ju aldrig lovat att sluta med en gång....ja, ni fattar resten. För att göra en lång historia kort: jag ringde till svärfar mitt i natten för att få hjälp och stöd nånstans ifrån och han ringde i sin tur till Glidarn för att lugna ner honom.
Det verkade, kanske t om lite för bra, för sen fick jag och L sitta i deras kök i två timmar och lyssna på deras terapisamtal. Det var egentligen inget nytt som kom fram; Glidarn hade ju inte så allvarliga problem att de inte gick att lösa med Antabus. Och det var ju egentligen inte hans fel att han drack och tog piller, för Den Nya ljög ju för honom om att hon ljög. När diskussionen började gå i cirklar på det viset och Glidarn vägrade erkänna att han gjort nåt fel, eller ens att han hade problem sa jag ifrån:
"Nu är klockan 3 på morgonen och jag tror inte att vi kommer att lösa det här nu. Ni två behöver mer hjälp än vad vi kan ge er och jag tror ni behöver gå i terapi." Ja, då var ju jag kritisk och allt möjligt. Vi avslutade med ungefär de orden och sen åkte vi hem utan Den Nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar