Gick hem från bussen för en stund sedan och hamnade i sällskap med 3-4 barn i 8-10-årsåldern. Jag kunde inte låta bli att flina när en av pojkarna testade hur djupt han kunde doppa sin gympadoja i en vattenpöl utan att bli blöt. Det var så typiskt ungar. Men plötsligt kollade killen på mig, tittade bort och tittade tillbaka igen, som om han just sett nåt fantastiskt. Så hörde jag: "Du....Om du ramlar, tappar du glasögonen då?" Jag blev så himla förvånad över frågan; dels för att han faktiskt vågade fråga, och dels för att jag inte brukar reflektera över att jag har glasögon. Jag svarade så vänligt jag kunde: "tja, det beror väl på hur jag ramlar" "Jamen, om du snubblar så här..." "Nja," sa jag "om jag bara snubblar så tappar jag dem nog inte."
"Men om du ramlar rakt i snön då?" "Ja, om jag ramlar så jag landar på marken så gör jag nog det." Han verkade nöjd med svaret, men fortsatte: "Fast du kanske brukar ta av dig dem om du ska vara i snön?"
"Nej, jag måste faktiskt ha dem hela tiden för jag ser ingenting utan dem." Han gjorde stora ögon: "Va?Ingenting?Ser du inte mig om du tar av dem?" Jag fick omformulera mig litegrann: "Jo, dig ser jag ju, men inte t e x det som står på din jacka, eller din ryggsäck." Han verkade lite besviken, men nickade att han förstod hur jag menade.
Jag tyckte det var en mysig unge, jag undrar vart de får allt ifrån? Och jag är riktigt imponerad över att han vågade fråga, det hade jag aldrig vågat i hans ålder. Kommer han gå hem och berätta för sin mamma vad han har lärt sig idag; att om man har glasögon och ramlar i en snödriva åker de mest troligt av?
