Vad var det som hände?!

L fick äntligen sin efterlängtade semester. Två veckor tog han och vi åkte iväg till min lilla farmor och var där en vecka. Vi turistade på dagarna och spelade Yatzy med farmor på kvällarna. Lugnt och stillsamt, mycket trevligt.

Sen avslutade vi semestern med att åka norrut till L:s föräldrars sommarställe, där hans syrra (Målartjejen) och hennes kille (Skogshuggarn) befann sig. L har inte träffat henne sen i påskas och jag tror att han har saknat henne jättemycket. Jag har inte saknat henne alls, men det är ju så i alla familjer: man kan inte älska alla.

Jag försökte ändå anstränga mig för att vara trevlig och tillmötesgående hela fredagen och lördagen, och vi pratade och umgicks och allt var frid och fröjd, även om jag höll på att reta ihjäl mig på Skogshuggarns eviga "älskling" och "hjärtat" så fort han pratade med Målartjejen. Till slut fick jag lust att säga: "men ge dig för faan!Har du glömt bort vad hon heter eller vad?!" Jag höjde också på ögonbrynen åt att de verkar vara mer nykära nu, ett år in i relationen, än vad de var när de just hade blivit tillsammans, men återigen, inte mitt problem, jag höll tyst.

Men så kom lördagskvällen. Av nån anledning kom vi in på ämnet brott och straff, och Målartjejen började säga nåt om en jaktolycka som hon läst om: En jägare hade skjutit en älg och kulan hade gått igenom älgen och träffat en skidåkare som dog direkt.Tydligen var det också så att kulan hade studsat mot ett ben i älgen och därför tagit en annan bana än vad som var tänkt. Jag gick på toa medan hon diskuterade saken med L och Skogshuggarn, och innan jag hunnit därifrån hör jag hur hon gapar och skriker ute i köket.

Hon hade alltså problem med det faktum att jägaren inte befanns skyldig till vållande till annans död. L gjorde sitt bästa för att förklara att det inte är så säkert att jägaren var skyldig. Om domstolen anser att hon har gjort allt som krävs för att skjuta älgen på ett säkert sätt kan man inte kräva mer och då blir det ingen dom. Är det någon som ifrågasätter att jägaren är ansvarig för skidåkarens död? NEJ! Naturligtvis är hon ansvarig, men om hon har sett till att det är säkert att skjuta, då är det en olycka. Skogshuggarn och Målartjejen menade dock att det var omöjligt! Att skidåkaren blev skjuten betydde automatiskt att jägaren inte sett till att det var säkert att skjuta.

Till en början höll jag tyst, men ju längre tiden gick desto argare blev Målartjejen och till slut satt hon och skrek åt L. När hon började göra jämförelser med rattfyllerister kunde jag inte hålla käft längre: "Målartjejen, lugna dig nu, varför är du så arg?!" Ja, det var ju för att ingen lyssnade, hon försökte ju bara säga att hon tyckte det var fel att rattfyllerister som kör ihjäl folk blir dömda för vållande till annans död, men inte den här jägaren. Jag tyckte det var en absurd jämförelse och det sa jag åt henne. En rattfyllerist har gjort ett medvetet val genom att sätta sig i bilen och köra fast han inte borde. Då menade hon att det var exakt samma sak med jägaren: hon borde inte ha skjutit, eftersom det inte var säkert. Här nånstans bröt Skogshuggaren in med en lång harang om hur man som jägare ska räkna för att veta att kulan kommer att träffa precis exakt där man har tänkt och sedan gå vidare till kulfånget bakom älgen. L (som har jägarexamen och faktiskt har suttit på pass i skogen)dömde ut det från början till slut: "Eh, jaha, så då menar du alltså att man aldrig kan skjuta på en älg då?!" och jag tyckte också att det lät långsökt: "Jamen, det verkar ju inte ens rimligt, om du ska kunna räkna ut allt det där ska du ju vara doktor i matematik för det första, och för det andra har ju älgen hunnit springa sin väg innan du har räknat färdigt!"

Diskussionen började nu mer och mer likna ett gräl mellan mig och Målartjejen. Hon var den som hade dragit igång hela diskussionen, men hon ville inte höra på mina argument utan så fort jag försökte säga nåt började hon bara gapa och skrika. Till slut blev jag förbannad och kallade henne för "lilla fröken" och "lilla martyren". Hon å andra sidan kallade mig för "präktig" och anklagade mig för att inte lyssna på andra. När jag slungade den anklagelsen tillbaka mot henne sa hon föraktfullt: "Jag tycker att du kan gå nu!" Jag tänkte minsann inte låta mig hunsas av nån liten flicksnärta, så jag sa bara "Ja, eller så kan ju du gå!"

Det slutade med att hon faktiskt gick därifrån, nånting som jag avskyr när folk gör! Har man startat en diskussion får man fan ta och avsluta den också! På söndan stack de (eller flydde hals över huvud snarare) tidigt och glömde typ hälften av alla grejer de skulle ha med sig. Jag känner nog att jag måste försöka reda ut detta, för jag vill inte att det ska bli spänt och konstigt när vi träffas nästa gång och jag tycker det är synd om hon och L ska bli osams över en sån skitgrej.

På söndan var vi också hem till pappa som bor i närheten. Han berättade att när han ringt till min syster för att höra om födelsedagsplanerna för min bror (som fyller 25 på måndag), hade han blivit avsnäst och nästan fått en utskällning. Jag bara gapade: vad är det för fel på alla systrar denna helg?!

Nej, nu har jag fått nog med familjedrama för ett tag. Kan man inte få byta ut sina släktingar och "in-laws"?

30-års fest och gravidchock

Lördagen bjöd på 30-års fest som var ganska trevlig. Framemot 23:00 började jag känna mig rastlös och trött så då gav jag upp. Tur var väl det, för jag hann knappt mer än hem och i säng förrän jag började må illa.

När ska jag lära mig att jag inte tål sprit?! Ge mig öl eller vin eller cider och det går bra, men en drink och jag får tillbringa resten av natten med att krama toastolen. Nåja, det var kanske en överdrift, men det lär nog dröja innan jag blandar nån drink nästa gång.

Helgen bjöd också på gravidchock!Ett par som är vänner till L var på festen och när jag fick se hennes mage höll jag på att tappa hakan! Jag hade ingen aning om att hon var gravid och nu fick jag veta att hon ska föda i september! L pratade med hennes man senare på kvällen och frågade varför de inte sagt nåt; han och L har ju varit vänner länge och L tyckte väl att han hade rätt att få veta. Men killen svarade att de hade bestämt sig för att hålla låg profil. När vi diskuterade det sen sa jag att visst, jag kan förstå att de inte vill skrika ut det när de just fått veta det, men nu är det två månader kvar innan hon ska föda! Men, samtidigt är det som L sa: "ja, men om de har bestämt sig för att hålla en låg profil och inte säga det till nån; när ska man avvika från det då?" Vem har rätt att få veta och vem har inte det? Ja, när man resonerar så, det kan jag iofs förstå.

Det är också så att det här paret har haft problem med detta förut. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag skulle tro (mina vilda gissningar, jag kan inte ens föreställa mig vad de tänker och känner just nu) att det är både mycket jobbigare och mycket roligare för dem än för "normala" par att de nu har en bebis på väg inom en väldigt snar framtid. Det gör också att jag har större respekt för deras beslut att inte säga nåt.

Nå, det var en trevlig nyhet hursomhelst och jag önskar dem all lycka!

Läste något...

...som fastnade hos mig. Det var en deckare (läser dem inte normalt, men jag gjorde ett undantag) som fick mig att tänka till på hur situationen ser ut. Det var en av poliserna i boken som tydligen haft problem med att hans fru inte tyckte om att han jobbade så mycket. Till slut hade de gått i terapi och terapeuten hade sagt åt dem att inte bråka om sånt som man inte kan ändra på. Jag tog till mig det och insåg att jag måste släppa ilskan och besvikelsen över att vår semester inte blir av. Jag har insett att livet inte alltid blir som man vill/har tänkt sig och jag förstår varför L valde att ta jobbet. Jag skulle förmodligen ha gjort samma sak om det varit jag.

Det var "end of story" för min del, men inte för Svärmor. Vi var dit förra helgen och skulle hjälpa dem att lägga nytt tak på sommarstugan och hon var berusad redan när vi kom dit (typ 17:30 på fredan). L sa det sen: "Men, asså, hade hon ens druckit nåt innan vi kom?Hon verkade ju nykter när vi kom och sen drack hon ett glas vin och så var hon dyngrak!" Jag berättade att när hon kramade mig när vi kom dit kände jag på lukten (rödvin) att hon redan hade börjat. Sen kunde hon inte sluta tjata om hur besviken Målartjejen var över att vi inte skulle komma dit i sommar och hur hon (Svärmor) inte kunde fatta att L inte skulle ha semester och yada yada....Typ hela kvällen, jag höll på att bli galen. Å så var det: "Ja, fast L är ju inte så bra på det där med semester..." Det sa hon hela tiden; det var hennes sätt att försöka vara rolig, eftersom L aldrig har haft ett fast jobb som han kunnat ta semester ifrån. Det var dock ingen som uppskattade skämtet, så hon bestämde sig för att dra det igen och igen och igen.....Sen var det som vanligt historien om hur mycket hon vantrivdes med sitt förra jobb, hur hemskt det var, och hur otroligt glad hon är över sitt nuvarande jobb. Igen och igen och igen.....Ja, ni fattar...Till slut ignorerade jag henne bara och lyssnade på nåt som L och hans äldre bror diskuterade.

Det som dessutom tillkom den här helgen var diskussionen om vädret. Det regnade mer eller mindre hela helgen så det blev inget takbyggande gjort, något som Svärmor måste poängtera så fort tillfälle gavs. "Men det är ju sååå väldigt snällt av L att ställa upp och hjälpa till, det var ju bara synd att det skulle regna så här, men det kan man inte göra nåt åt." Igen och igen och igen...lördag och söndag.......Förvånansvärt nog lyckades jag dock hålla mig lugn och inte reta upp mig på henne som jag brukar. Det var faktiskt bara en sak som gjorde mig ordentligt irriterad.

Lördag kväll satt jag och bläddrade i IKEA katalogen och råkade få syn på köksstolar som jag tyckte var fina. Jag visade dem för L, mest på skoj, eftersom vi inte är ute efter nya köksmöbler just nu, men Svärmor grep tillfället direkt: "Ja du ska veta att om det är så att du köper stolar som det inte är lädersits på, och du bestämmer att du vill ha lädersits, så kommer vi så gärna och hjälper dig att klä om dem." (lite oklart här vilka som menas med "vi") Jag ba: "Ehm....jaha, men varför skulle jag köpa stolar utan lädersits om jag vill ha stolar med lädersits?" Jag tyckte det var högst ologiskt, men hon hade svar på tal: "Jamen, om du inte hittar några stolar med lädersits som du vill ha och du känner att du vill ha lädersits, då kommer vi mer än gärna och hjälper dig klä om dem." Där nånstans blev det för mycket för mig (jag ska ju inte ens köpa några stolar!) och jag bet nog ifrån hårdare än jag hade tänkt, men då klev L in: "Men, mamma, vet du vad, om du verkligen vill hjälpa till så kan du få komma och städa hos oss en gång i veckan: skrubba toaletter, dammsuga, skura golv osv...Om du nu verkligen vill hjälpa till alltså." Han var ju spydig så det dröp om det, men jag tror aldrig jag har varit så kär i karln någonsin. Svärmor blev nog lite småsur, för hon hade ju bara försökt vara snäll och så kom han och var dryg, men hon var så full att jag tvivlar på att hon ens mindes det dagen därpå.

Jag var ganska lättad när söndan kom och det stod klart att det inte skulle bli nåt byggande, så vi åkte hem tidigt.