Jag har länge beklagat mig över det faktum att min syster inte svarar när man ringer. För att få tag i henne måste man skicka ett sms. Kalla mig gammalmodig om ni vill, men jag anser att det är lättare att diskutera vissa saker över telefon, eller öga mot öga. Sms har naturligtvis sina fördelar det också, men för det mesta när jag vill prata med henne är det för att diskutera något viktigt som kräver lite mer utrymme än de 200 ord (eller vad det nu kan tänkas vara) man får i ett sms. Jag tycker också att hon är ganska kortsynt när det gäller att planera vissa saker. Ska vi göra nåt gemensamt får man veta det kanske en vecka innan (om man har tur), hon hör aldrig av sig om detaljerna, utan jag känner ofta att jag måste höra av mig till henne för att få reda på hur hon har tänkt. Mina bröders oförmåga att planera ska vi inte ens tala om. Det är aldrig nån som räknar med att de ska planera något; vi meddelar bara vart de ska dyka upp och när.Jag har också ofta känt att det alltid är mig som familjen vänder sig till när det är större event som ska planeras, något som stör mig en hel del, eftersom jag faktiskt har inte mindre än 3 yngre syskon (varav åtminstone de två äldsta är fullt kapabla att planera större sammankomster om de bara vill); fråga nån av dem istället!
Som ett exempel kan väl nämnas att min mamma fyller 50 om ca en månad. Jag hade inte tänkt så mycket på det, eftersom Lillebror fyller år nästa vecka. Dessutom har mamma bestämt sagt att hon vill ha en stor fest i vårt sommarhus i sommar istället, så att hennes syskon kanske kan komma och vara med också. Så döm om min förvåning när mormor ringer mig mitt i det att jag står och tittar på bokhyllor på IKEA i Haparanda, och börjar tjata om nåt slags uppvaktning för mamma på hennes födelsedag. "Vad har ni planerat för något?" "Ehm...vi har inte planerat ett dugg såvitt jag vet. Jag trodde hon ville ha en fest i sommar istället?!" "Ja, men jag tror nog att hon förväntar sig nåt slags uppvaktning på födelsedagen också. Ni kan väl fundera på saken så kan ni väl höra av er till mig när ni har planerat nåt." Jag höll på att få spader! Hon hade ju åtminstone kunnat komma med ett förslag på nåt slags uppvaktning hon då, om det nu var så viktigt.
Hursomhelst, helgen efter det tog jag upp det med syrran när jag och L var dit och drack kaffe. Hon uttryckte i princip samma sak som jag alltid har känt: om hon börjar ta tag i en sak blir det hennes ansvar att planera det och om hon inte tar tag i det får hon veta vad som ska göras typ en vecka innan.
Jag gapade mest, men tyckte det var skönt att hon kände likadant som mig för då kanske vi kunde mötas halvvägs med det här med mamma. Vi pratade lite löst om att eventuellt fara dit helgen innan hon fyller (eftersom födelsedagen är en måndag) och bara umgås över helgen. Jag kände dock inte att något blev helt bestämt, så jag sa att hon kunde ju fundera på saken så kunde vi prata om det på middagen hos mormor på tisdagen (igår). Så var vi till mormor på middag igår,och mamma var där, så jag tog tillfället i akt och tog upp frågan. Hur skulle hon fira? Vad vill hon ha i present? Jag fick de svar jag ville ha (typ) men ingen annan sa nåt om att åka dit och fira henne. Så jag tog upp det, men syrran och brorsan började fjanta sig som vanligt och vi kom ingenvart med diskussionen. Så när vi var på väg att gå tog jag upp det med mamma som blev ganska förvånad över förslaget, även om hon verkade tycka att det skulle bli roligt. Så nu antar jag att jag måste ta upp det med mina syskon igen, samtidigt som jag planerar för resan som mamma vill ha i present. Sen är det ju det här med festen i sommar som vi måste prata om också. Vill hon fortfarande ha den och vem ska i så fall planera den, hon själv eller nån annan?
Missförstå mig rätt; jag avgudar min mamma och vill såklart att hon ska få allt hon önskar sig, men om nu syrran känner likadant som jag angående detta planerande kunde hon väl försöka vara seriös och hjälpa mig litegrann. Men jag antar att det är som L sa: "du är för dålig på att delegera". Så nu har jag tänkt delegera allt jag bara kan och sen får vi se vad resultatet blir.
