Skriver av mig

Att bara få skriva av mig lite är syftet just nu.

Sen den 13 januari har jag haft ett vikariat på en förskola i kommunen. Jag var ganska tveksam till att ta det; jag har ju inte rätt utbildning och jag vill egentligen inte jobba med barn som är så små. Men hur det nu var tyckte jag ändå att det var bättre att få 3 månader på samma ställe än att springa omkring som jag gjort innan. Så jag tog jobbet, och allteftersom har en känsla av trivsel smugit sig på mig. De senaste dagarna har jag bar gått omkring och myst och tyckt att mitt jobb är ganska så fantastiskt. Jag har fått bättre och bättre kontakt med barnen och ja, det mesta har känts rätt helt enkelt.

När jag sen fick veta att hon som jag jobbat för inte kommer tillbaka, ja då steg ju såklart förhoppningarna om att få stanna terminen ut. När jag pratade med chefen om det första gången lät det som att hon menade att det enda hindret egentligen var ekonomin. Jag förstod det som att om hon inte hade råd att ha mig kvar skulle kvinnan som jobbar som pool (en vikarie som alltså är anställd av förskolan) få ta tjänsten. Men igår när jag frågade "poolen" så hade hon inte ens blivit tillfrågad om hon ville ha jobbet. Så idag ringde jag chefen och frågade hur hon hade tänkt och svaret jag fick var inte alls tillfredsställande:

Chefen:"Ja, asså, jag kan inte erbjuda dig förlängning just nu."
Jag: "Eh, nehej.....Okej...."
Chefen:"Jag måste försöka hitta nån med utbildning och så får "poolen" ta det så länge. Så får vi se sen hur det blir."
Jag: "Jaha, okej...jaja...."

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men ju mer jag tänker på det, desto mer osäker blir jag på vad hon menar. Jag vet ju att det till hösten kommer att försvinna minst en tjänst från sagda förskola. Jag vet att det pratats om att t om säga upp 2 personer, eftersom barnantalet minskar så drastiskt, men mina kollegor trodde att i och med att det redan försvunnit en tjänst (eftersom hon som jag jobbar istället för har fått förflyttning) så skulle det bara bli en person som fick sluta.

Nej, förlåt, jag tar det i fel ordning. Det jag menar är: om chefen hade sagt till mig att hon ville ha någon med utbildning som kan börja redan nu för att sedan fortsätta i höst, då hade jag tyckt att det varit helt okej. Eller om hon hade sagt samma sak som första gången vi pratade: "jag har inte råd att ha dig kvar," så hade det också varit helt okej. Men jag kan inte låta bli att undra vem hon tror att hon ska hitta som har den utbildning som krävs och som bara vill jobba ca 3 månader.

Jag kan inte låta bli att tänka att jag gjort nåt fel, eller att nån klagat, och tankarna vill inte sluta snurra.

Varför ska hon prompt ha nån med utbildning nu? Det är max tre månader kvar av terminen.
Vore det inte bättre för alla inblandade om jag fick fortsätta terminen ut, istället för att ta in en ny person som ska börja om från början med barnen och kollegorna, bara för att försvinna igen om tre månader?
Om något specifikt hade hänt, så skulle jag ju gärna vilja veta det så att jag hade haft en chans att förklara mig och ställa det tillrätta med den/de som har klagat, men jag har inte hört något.

Jag tycker att det verkar väldigt underligt, men jag hoppas att jag får svar på en del frågor imorgon på jobbet, och resten på måndag när chefen är tillbaka.